Ture Nerman. Poet, grälmakare och modig sanningssägare

På kvällen den 8 november 1939 höll Hitler ett tal på Burgerbräukeller i München för gamla ”kämpar” och andra, på platsen för den misslyckade ölkällarkuppen sexton år tidigare. Hitler avslutade talet en kvart tidigare än planerat för att ta tåget till Berlin, och klarade sig från sprängladdningen som var tänkt att skicka honom till helvetet för all evighet. Två dagar senare skrev den svenske politikern, poeten och publicisten Ture Nerman en ledare om attentatet i sin tidning Trots allt!Ledaren med rubriken Hitlers helvetesmaskin inleds med ett bibelcitat ur Daniels bok där Babylons sista kung Belsassar straffas för att han vanhelgat de heliga kärlen från templet i Jerusalem under ett gästabud och därför fått sin dödsdom skriven på väggen av en gudomlig hand. Profeten Daniel kallas in och läser texten som ingen annan kan tyda: ”Gud har räknat din regeringstid och avslutat den. Du är vägd på våg och befunnen för lätt. Ditt rike skall styckas”. Hitlers helvetesmaskin som i hemlighet monterats inne i en pelare av en möbelsnickare och före detta kommunist Georg Elser, tog inte Hitler själv denna gången men den visade hela världen det verkliga läget i Hitlers Tyskland hävdade Nerman i sin ledare och avslutade med att”Tyskland bör få fred på villkor att det nazistiska gangsterväldet helt utrotas, tyskarna återfår sin frihet och judarna sina mänskliga rättigheter.”

Tidningen beslagtogs omedelbart och Ture Nerman åtalades i Stockholms rådhusrätt. Åklagaren fann artikeln vara brottslig enligt Tryckfrihetsförordningen 3:9,”Smädliga, förgripliga eller till osämja syftande, omdömen och yttranden om samtida nationer eller stater med vilka riket är i fredligt förhållande”Nerman var sin egen advokat och i rätten tvingades han först svara på om han var konfirmerad vilket lockade fram en viss munterhet hos publiken.mHan tog sedan upp tidigare fall av svenska tidningar som fällts för smädelse mot främmande statschefer.Aftonbladet fälldes 1835 då tidningen skrev att ”hemorrojderna har slagit upp i huvudet på ryske tsaren Nikolaus I”, samma tidning fälldes också 1838 för en antydan om att ”påven var för gammal att komma av stolen”.När Nerman sedan övergick till samtidens förbrytelser blev han efter en stund avbruten av domaren som inte önskade detaljerna om den ”påstådda terrorn i nazismens Tyskland.”Ärendet överklagades och gick hela vägen till Högsta domstolen som fastställde domen till tre månaders fängelse för Ture Nerman. Han avtjänade sitt straff på Långholmen i Stockholm från oktober 1940 till början av januari 1941.

Den svenska eftergiftspolitiken mot Tyskland i början av kriget drabbade Ture Nerman och hans publikationer särskilt hårt. Nerman talade om 1940-års män och tänkte då inte minst på samlingsregeringens partilöse utrikesminister Christian Günther. Han som talade om den ”rand av ogräs” som omgav den lojala svenska pressen. Totalt väcktes under kriget 55 tryckfrihetsåtal, i hälften av fallen blev utslaget frikännande. Och eftersom myndigheterna inte ville riskera långa rättsprocesser som slutade i frikännande aktiverades en gammal bestämmelse i tryckfrihetslagen som inte använts sedan 1800-talet. Regeringen fick rätt att konfiskera tidningar, tidskrifter, böcker m.m. utan efterföljande åtal. Detta skedde mer än 300 gånger, tidningen Trots allt! drabbades av 10 beslag utan rättegång.
Sven Grafström som bland annat var byråchef vid UD:s pressavdelning under kriget, skrev i sina dagböcker om att beslag utan rättegång blev det nya normala i början av kriget, UD ringde då upp kanslirådet eller kanslisekreteraren på justitiedepartementet och meddelade att dagens Trots allt! skulle tas i beslag.”Vi får väl ett papper blev det ängsliga svaret som möttes av en lugnande försäkran innan ordern gavs och polisen gav sig iväg.”

Så länge en svensk röst ännu kan höjas för Sveriges frihet och humanitetens ideal kommer Trots Allt! att utkomma trots allt, skrev Nerman. Han var en viktig och modig röst under kriget som stod upp för demokratin i en tid då det såg ut som diktaturerna skulle vinna kriget. En ny bok, Brandtal mot Nazismen (Bokförläggarna Röda Rummet 2019) tar upp den oförtjänt bortglömde Nerman och hans kamp mot fascismen och nazismen. Boken innehåller en sammanställning av politiska tal som Nerman höll 1933 -54. Ture Nerman var en god talare med en vacker röst som lämpade sig väl för radio men där fick han inte tala innan kriget nästan var slut och öppen kritik mot nazismen blev tillåten i Sveriges enda radiokanal. I Borlänge 1935 talar han om det mänskliga som kulturens grundväsen.”Och i detta nu hotas all verklig kultur av fascism och nazism med nationalistiska kulturmord och krigets lössläppande, med hela folkgruppers utrotande, med den fria tankens förtryckare, med bokbål, faninvigningar med blodsfanor och dylika ruskigheter”. Nerman såg tidigt vad som skulle komma, och en av bokens förtjänster är att den belyser detta. Redan 1933 fick han avslag i riksdagen på en interpellation om att ge asyl till några flyktingar från Nazityskland, bland dem Albert Einstein. Interpellationen ansågs opassande, men det hela ledde ändå till en debatt. Vad skulle en lyrisk internationalist utkastad ur den kommunistiska internationalen göra i en riksdag så laddad med sakligt realpolitiskt folk, frågade sig Nerman. Nazisterna och fascisterna lovade friskt åt alla håll och kanter i sann populistisk anda.Ture Nerman såg fascismen som den förvildade småborgarens revolt och i ett föredrag 1933 talar han om alla de löften som gavs av Mussolini.Kamp mot korruptionen, jordreformer, kvinnlig rösträtt, konfiskering av industrins krigsvinster och senatens avskaffande. I verkligheten var det bara det sista löftet som infriades. Demokratin avskaffades.

Tidningen Trots allt! och förbundet Kämpande demokrati där Nerman var ordförande var ett försök till motståndsrörelse mot Hitlers och Stalins diktaturer. I det första numret av Trots allt! 1939, skriver Nerman att vi måste hålla på England som trots sin imperialism ändå är vårt enda hopp. Tidningen var också tänkt att fungera underjordiskt om Sverige hade blivit ockuperat.

Trots allt! slogs mot de svenska eftergifterna mot Nazityskland, stödde det lilla Finlands kamp mot den stora sovjetiska björnen under vinterkriget och häcklade inskränkningarna i den svenska tryckfriheten, men ville inte att Sverige aktivt skulle gå med i kriget även om den stödde västmakterna. Trots allt! gav också ut broschyrer och böcker som Polens martyrium 1942 där förintelsen nämns, boken beslagtogs efter tyska protester, men då hade delar av upplagan redan kommit ut.Tidningen fick också transportförbud i nio månader under 1940 – 41, vilket ledde till att upplagan halverades. Trots allt! fick då inte transporteras på järnväg eller med bussar. Statsminister Per Albin Hansson kallade Ture Nerman en poet och grälmakare. Brandtal mot nazismen är en tankeväckande bok, men den som vill tränga in i fenomenet Ture Nerman behöver läsa mer. Exempelvis de två första banden i hans memoarer. Allt var rött och Trots allt!

Ture Nerman föddes 1886 i Norrköping. Pappan var bokhandlare, det var en ombonad borgerlig tillvara som ledde till akademiska studier i Uppsala, innan han tog steget över till Sundsvall och arbetarrörelsen där han blev redaktör för tidningen Nya Samhället. Nerman spred Tolstojs antimilitaristiska flygblad, Tänk först – Handla sedan!, dömdes till tre månaders fängelse som smalt ner till 300 kronor i böter vilka pappa betalade, för pengarna åkte han sen och hälsade på sin bror konstnären Einar Nerman i Paris Det var överkomligt att vara rabulist på sådana villkor, skriver han.

Ture Nerman var en av kommunismens grundare, han deltog i det internationella socialistiska mötet i den lilla schweiziska alpbyn Zimmerwald 1915. Man var inte fler än att alla delegaterna rymdes i fyra hästdroskor, ändå uppstod tre olika fraktioner. På återvägen tillförsäkrades Lenins revolutionära ”Zimmerwaldvänster” det första ekonomiska stödet för den kommande rörelsen: 200 kronor från Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. 1917 mötte Nerman Lenin i Stockholm då denne var ute på sin berömda tågresa och tackade nej till en pälsbrämad överrock med motiveringen. ”Jag ska göra revolution i Ryssland, inte öppna en pälsaffär.”

”Storfrämmande på centralen” skrev Ture Nerman i Folkets Dagblad. Och när Lenin far vidare, ångloket pyser och väser, hjulen gnisslar igång, då är det dånet från revolutionen Nerman hör, en fantastisk blandning av hjältesaga och småborgerlig verklighet. Nerman grips av det hela, reser till Sovjetunionen året efter och ytterligare två gånger under 20-talet, fortfarande full av entusiasm för detta nya där rättvisa ska råda, men sen kommer Stalin och avrättar Nermans revolutionskamrater. Ture Nerman sitter i riksdagen för Socialistiska Partiet 1931-37 och höll sitt jungfrutal på hexameter. 1939 bröt han slutgiltigt med kommunismen och återinträdde i det socialdemokratiska partiet. Pakten mellan Sovjet och Nazityskland 1939 då de båda diktaturerna delade upp Östeuropa mellan sig var spiken i kistan för Nerman. Under 60-talet förordade han t.o.m. ett svenskt Nato-medlemskap. Ture Nerman var omtyckt och populär i vida kretsar under kriget, inte bara i Sverige utan också i det ockuperade Norge som låg honom särskilt varmt om hjärtat och där hans tidning gick från hand till hand i all hemlighet tills de var alldeles sönderlästa.

Situationen var inte lätt för Sverige under de första krigsåren, vi hade avrustat försvaret, och gick på cykel när den till synes oövervinneliga nazistiska krigsmaskinen hade oss i säcken. Ture Nerman vägrade rätta in sig i ledet, idkande ingen självcensur i stövelns skugga.
Han visade stort mod i en tid då inte många vågade.

Björn Cederberg/ mars 2020